.

på sista tiden har det hänt mycket i mitt huvud som jag inte själv riktigt förstår. Jag försöker göra det bästa av situationen men det slutar ändå med att skulden läggs på mig, kanske får jag skylla mig själv. jag har alltid lärt mig att sanningen är bäst i slutendan så jag valde sanningen men inte känns det som att det var mitt bästa val. Vad mer vill ni få mig att göra, jag är ärlig och berättar att jag har hamnat i en trasslig situation som jag inte kan ta mig ur, som sagt valde jag att vara ärlig och två av dom som betyder mycket för mig valde att ställa sig emot mig. Självklart förstår jag att en av dom valde det, för jag vet att jag sårade honom men han sårade mig samtidigt, men det var nog meningen att det skulle sluta såhär och jag får lära mig att acceptera det, och om du tar hans sida är det upp till dig men jag hoppades på att du skulle hjälpa mig igenom detta istället för att ställa dig emot mig och tycka illa om mig. sanningen: jag är förvirrad jag har inte koll på mina känslor just nu, det är bara att acceptera det för jag kan inte göra något åt saken tyvärr.. Tror ni jag vill ha det såhär, jag mår inte bra av att känna såhär, det känns som att två olika människor lever i min kropp och dessa vill helt olika saker.. så jag går snart i bitar helt enkelt och den enda som kan lösa detta är jag själv och jag lovar jag gör så gott jag kan. Jag tar en dag i taget och har inte bråttom med mitt liv.

jag vill krama min älskade mamma just nu, hon förstår mig alltid och ger mig råd i jobbiga situationer. Mamma du anar inte hur viktig du är för mig, inte bara när jag får som jag vill utan alltid! Utan dig hade jag nog suttit fast i livet helt och hållet men tack vare dina råd så hittar jag nya anledningar till att aldrig ge upp.
jag älskar dig.